I affären valde Saga ett verktygsset. Väl hemma kröp hon under köksbordet och började banka med hammaren:” Nu ska JAG laga bilen, precis som pappa!”
Category: The Kidz
Enligt Albert Einstein är fantasin viktigare än kunskapen för tankens utveckling, och i vår familj tar fantasin aldrig slut
Hela hösten har vi fått se denna akrobatiska ställning på vardags morgnarna, när kläderna ska på…
Denna lilla kreation a la Victoria blev klar nyss…stolt jag är!
Ibland får man verkligen ta vara på stunden och leva och njuta av nuet.
Det ska jag ännu en gång lägga på minnet och placera i kartongen märkt med ”ERFARENHETER ATT TA VARA PÅ, LIVSLÅNG HÅLLBARHET”
Vi har ju haft en helfungerande och effektiv sensommar:
Victoria har äntligen fått genomgå tarmbiopsin som ska bekräfta den livslånga diagnosen glutenallergi och slipper magont,
Saga står på tur för samma tester som Victoria gjorde,
jag har fullt upp på dagarna av annat än hemmet,
jag har plockat sommarkläderna i förvaring,
barnen trivs på skola och dagis,
vi har fått ihop dagen från morgon till kväll,
…ja, det har liksom ”bara rullat på”.
Nu börjar det vankas tillfällen för småtjuriga individer att suga åt sig all negativ energi, för att sedan spy ut det i kaskader i värsta tänkbara tillfälle. Nu ska det även nämnas, att agerandet som spyhink som har förmågan att fånga upp det mesta av kaskaderna, delas av mig och Victoria i huvudsak. Och när 2 stycken ambivalenta dramadrottningar får sin möjlighet att leva upp till sina talanger….WOW!
Så, vad väntar vi på egentligen? Sommaren? Oh my lord…
Finns det vilja så finns det glödlampor, dvs. dags för ljusterapi här hemma.
Det ska vi pröva….återkommer med resultatet senare…
Idag har jag återupplevt i flashback form denna dag för 4 år sen. Just i denna stund för exakt 4 år sen grimaserade jag i jämna mellanrum och klockade förväntansfullt värkarna som kom allt tätare och kraftigare.
Victoria insåg rätt fort vad det var som pågick, och var mer orolig för hur långsamt tiden skulle gå, en om jag hade ont.
Jag kämpade och kämpade fram till klockan var närmare halv tre på natten. Då jag nu ändå inte kunde sova pga värkarna, väckte jag resten av huset. Svaret blev då:”Men vad tusan, kan du inte till imorgon!?!”..”ehhmm…njaaaa…jag kan väl försöka, men jag tror inte det.” mumlade jag.
Ilfart till sjukan med hund i bakluckan och halvvaken Victoria yrandes på baksätet. Efter en timme på förlossningen kom en liten Saga till världen. Helt underbar!
Tack för att du finns!
Så här kul kan barn ha, när man lägger en hög sand på skolgården!
Precis. JAG VILL INTE…! Var endaste morgon under veckans gång har denna fras varit grund till ett ex antal sista ord. Jag vill inte ha byxor, jag vill inte åka, jag vill inte gå upp, jag vill inte stanna, jag vill inte sitta fram…listan kan bli en toarulle lång.
Det är så underbart att inse, vilken tålamod man utvecklar i och med föräldraskapet!
Vissa gången undrar jag dock, hur mycket annat jag kunde uträttat under de 45 minuterna som just gick åt att få Saga in i bilen, ut ur lägenheten, få på henne kläder, ta på henne skorna, få henne ur bilen, få med sig henne från affären…här kan vi bruka en hel toarulle igen…
Men samtidigt är det ju absolut inga bortkastade minuter, för jag lyssnar på mitt barn, jag pratar med henne, jag ger henne trygghet, jag blir inte sur pga min egen stress…Det här är utveckling, en fas som förmodligen är jobbigare för henne att hantera, än vad det är för mig, och jag finns där för henne! Det känns bra det här, oavsett hur påfrestande det kan vara!
Murkkunen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.